Gö hamn

 Vi tittar söderut från hamnen timmarna efter snöfallet. Solen finns där och den är så välkommen efter alla dessa dagar.

Nära havet vill jag bo...

 Efter snöfallet kunde vi inte motstå frestelsen att stå på udden vid Gökalv och titta ut över havet någon timme efter att snöfallet dragit förbi. 

Vitt gräs, vita klippor, siluetter av träd och buskar, moln som fortfarande jagar förbi ute över havet och en rejäl dyning efter de senaste dagarnas hårda vindar. 

Heliga kors kyrka Ronneby

 Inte ofta man har en stad i snö att fotografera. Snö föll och kallt blev det och fortfarande idag ligger det vita kvar. Den här bilden är från Söderbro upp mot torget och kyrkan. 

Kyrktornet ser smutsigt ut, men så brukar kalkade vattendränkta ytor uppföra sig. Om jag inte minns fel ska exteriören fräschas upp till sommaren.

Lägg märke till den livliga trafiken.

Silvergruvan i Ronneby Brunnspark

 Sedan 2003 har vi bott i Ronneby. Vi har regelbundet rört oss i Brunnsparken, och sedan 2011 då vi drog oss tillbaka från arbetslivet, har vi flera gånger i veckan vandrat i området. Igår upptäckte vi Barnvagnsleden i den Södra Brunnsparken, som börjar vid Brunnsbadet, 3,5 km. Här har vi aldrig varit.

Alldeles vid början, i Silverberget vid fotbollsplanen ligger gruvingången.

Idag tog jag cykel och kamera för att avkonterfeja denna magnifika öppning i berget. Jag bifogar den informationsskylt som är uppsatt.

Lägg märke till min cykel för att få en aning om storleken.

Gruvhålet är vattenfyllt.

1618 fanns här massor av folk som släpade fram ved, som eldade, som släpade vatten för att  chockavkyla berget så att det sprack. Några släpade förstås bort redan bruten sten. Och så kommer danske kungen för att inspektera!

Helst en timme utomhus i rörelse varje dag.

 Igår cyklade Ulla och jag ned till Ronnebyhamn. Trots att det var ljuvlig medvind dit gick det ovanligt
trögt i motvinden hem.

Idag körde vi bort till Brunnsparken, parkerade vid Bäckahästen, promenerade bort mot tennisbanorna och därefter uppför den förfärliga backen till Trollsjön. Ulla drog snabbt ifrån och vi sågs i hemmets lugna vrå en timme senare. Hon hade gått hela vägen, jag hade kört bil från parkeringen.

Backen från slätten är väldig, men när man väl är uppe väntar en trevlig promenad på någorlunda slät mark och avslutning förstås en väldig nedförsbacke till bilparkeringen.

Vid Fågelsjön vilade jag benen och förundrades över stillheten jämfört med försommarens väldiga fågelkonsert. (Men jag längtar inte efter våren ännu, först vill jag nog se lite snö och höra några stormar ryta i träden.)

Det framgår inte av bilden vilken brant och lång uppförsbacke man måste forcera innan man är uppe på slät mark.

Här vid Fågelsjön finns två bänkar. Jag slogs av hur tyst det var, under försommaren är luften kompakt laddad med fågelsång.

När det brinner i Kalifornien......

 Under sommaren har megabränder rasat i Kalifornien, askmolnen sprider sig över norra halvklotet och ger utomordentligt vackra solnedgångar i Ronneby. Den demokratiskt styrda staten häcklas av president Trump som dessutom hotar med att inte betala ut federalt stöd till återuppbyggnaden.

Allt leder tankarna till Neville Shute´s bok "På stranden" som också filmats med Gregory Peck i huvudrollen som fartygschef på USA:s sista fartyg, en atomubåt. Mänsklighetens sista dagar.

Bilderna tagna från vårt matsalsfönster.

Torghandelsfredag

 Vi bor på stenkasts avstånd från torget i Ronneby, men sov djupt på natten 31 augusti då centrum drabbades av egna och från Malmö tillresta ligister. Upprinnelsen tycks ha varit koranbränning och fläskläggning i såväl Malmö som Kallinge. 

Att på gentlemannamaner promenera i staden har aldrig varit min cup of tea, men nu har jag tre fredagar i rad sett torget vara smockat med folk och aktivitet, så jag beväpnade mig med kamera, hatt och nyfikenhet.

Av bilderna framgår att torget var fullt av människor som minglade, värmde sig i solen och då och då sneglade upp mot Munkatrappan och Heliga Kors kyrka där den alltsedan 1100-talet tittat ut över torget. En idyll. 

Uppe vid Kungsgatan lyste fortfarande klisterremsorna på de spräckta fönstren. 

 

Djupaforsklyftan

 Igår fick vi sådan lust att undersöka framkomligheten med cykel förbi Djupaforsklyftan och Djupadals bruk. 

Kommunen har inte lagt stort krut på att underhålla detta exempel på våldsamma naturkrafter och återställningen av naturen efter pappersbruket ger jag inte mycket för heller. 

Man hittar hit genom att följa stora vägen från Kallinge kyrka mot Ronneby, tar av sista gatan till höger nedför en backe och sedan är det enkelt att följa skyltningen. Bilen lämnar man ca 500 meter från klyftan men cykelvägen är jättebra.

Ronnebyån

Ån är 85 km lång och rinner från sjön Rottnen i Småland och ut i havet vid Ronnebyhamn.

Den del jag oftast ser i Ronnebytrakten är ca 20 m bred och kanske ett par tre meter djup.

https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.34817!/14740395.pdf

Vid parkeringen går man in i 

en grön tunnel.

Framme vid Djupaforsklyftan blir

naturen våldsammare och vid tiotiden på morgonen står solen till vänster och naturens skådespel är magnifikt.

Djupaforsklyftan

När man kommer fram till klyftan, som är en förkastningsspricka trängs åns vatten ihop och passerar genom denna spricka som är 1,5 m bred och 18 m djup. Jag uppskattar längden till ett 20-tal meter. Den här gången var vattenflödet närapå obefintligt och det beror naturligtvis på att det inte har regnat på flera veckor. Tänk er skådespelet som måste ha varit i mars 2020 när ån svämmade över. Jag visar en bild från forsen i Bergslagen inne i sta´n i mars.

Nu har vi kommit fram till klyftan och det ser väldigt trångt ut. Lägg märke till den stenbumling som lagt sig tvärs över sprickan och som man byggt en bro på. 

Över denna bro cyklar eller promenerar man om man vill vidare mot Kallinge eller Ronneby.

Naturen kring klyftan

Från den här bron kan man klättra ned under vattenfallet eller också börjar här en kortare stig i svår terräng. Vi var inte förberedda med ryggsäck och fika så det blev bara 100 m in i skogen och det var en fantastisk utflyktsmark.

Lägg märke till att Ulla bär en Hövding kring halsen. Uppblåsbar hjälm av air-bag-typ.

En gammal informationstavla berättar om jättarna Mör och Rotn och om jättekvinnan Blida som i folkmun fått skulden för att berget sprack.

I anslutning till vattenfallet har funnits verksamhet belagd i en köpehandling sedan 1688 - Häggatorps kvarn. Här har också funnits ett gevärsfaktori sedan 1680-talet.

Selma Lagerlöf skrev om Ronnebyån och Djupadals gård i Nils Holgerssons underbara resa.

Djupafors pappersbruk startades 1868 och lades ned 2014.

Djupafors bruk

 Större delen av pappersbruket är jämnat med marken och vår herre har börjat återta området. Här har människan glömt att montera bort en orienteringsskylt som var till för att lastbilarna med massaved skulle veta var de var.

Jag upptäckte skylten vid en cykeltur från sta´n till Kallinge igår.

Många dagar på Gökalv

 Ett "naturligt" havsbad med långgrund sandbotten, enebuskar för lä blåsiga dagar och en bergknalle längst ut på udden med utsikt från norr till sydost. Här har vi tillbringat många dagar med varsin bok, sommarpratare i radio eller tillsammans med goda vänner. 

Prima temperaturer för seniorer och sol varje eftermiddag. 

En väldigt vacker vandringsstig ända bort till Gö hamn - 3 km. Sedan måste man tillbaka också.

Utsikt mot sydväst. Till vänster syns vid horisonten Gåsfeten.

En segelbåt kommer från sydost, rundar Gökalv och styr upp mot Ronnebyhamn/Ekenäs

En härlig sommar

 Förra sommaren sålde vi vårt hus uppe i Sörby och det var förstås ingen ordning på någonting därefter. Så gick vintern utan snöskottning, utan vedbärning och utan kvällar framför en knastrande brasa. Men man upptäcker ju vad bekvämt det är att låta andra göra grovjobbet och själv bara booo. 

Vi läser och vi rör på oss, jag fotograferar och har tid att engagera mig i SPF Seniorerna och vi har under hela Coronatiden kunnat träffa barn och barnbarn utomhus i Blekinge. Sonens familj i mellansverige hade vi turen att träffa över julen strax före pandemin, men sedan dess är det bara sociala medier som gäller.

Fortfarande känner vi inte någon som drabbats av Covid 19 och det mår vi väl av.  

Heliga kors kyrka sedd från torget.

Kyrkan fotograferad från nya stadshuset