G:a Tingshuset Ronneby

 Varje år uppmärksammas någon större händelse och i år är det 500 år sedan Marinen föddes.

Jag väljer gärna skuggan Brunnsparken

Alla bilderna från en promenad i Brunnsparken Ronneby när det var som varmast i slutet av juni.

Växer i djupaste skuggan

Där framme ligge doftträdgården

En av mina soffor 

Gärdsgården vid Bålebro i parken

Många tjurkalvar som oftast diade men samtidigt skulle vänjas vid att bli gräsätare.

 Ytterligare en härlig soffa för vila och kontemplation. Här är det dock hustrun Ulla som gått en längre runda men ändå "kommit i mål" före mig.

En solig och varm dag i Järnavik.

 11 juli 2021

Järnavik hade vi bara kort "kört förbi" tidigare men idag hade vi tänkt oss en bra plats med sol, skugga och svalkande vind - efter behag. 

Parkeringsplatsen var full tills vi kom då just en bil backade ut och vi kunde köra rakt in. Väskan med kall läsk och bulle, böcker, solglasögon och solskydd över axeln på Ulla och jag bar läsfåtöljerna. Minsta motståndets lag gjorde att vi valde nedförsbacke mot vänster och efter ett par hundra meter öppnade sig den härliga viken med skuggande träd och buskar. 

Vid en brygga flög en rovfågel av drakmodell av och an för att skrämma bort måsar, gräset var lagom långt, mängder med blommor och grönska och vi satte bara ned stolarna. En åldrad dam, som var den riktiga Pippi i filmen, berättade i programmet Sommar om när hon för några år sedan åkte taxi hem efter en tämligen blöt kväll på krogen. Så fort hon lämnat bilen hörde hon chauffören prata med stationen på radio att "nu har jag skjutsat hem en full Pippi Långstrump". Hon var utled på att bli igenkänd.

Efter programmet fördjupade vi oss i varsin bok av Carin Hjulström, vi gillade henne mycket under hennes tid vid SVT. 

Naturligtvis måste vi också ta en kort promenad ned till hamnen. Härifrån går båten till Tjärö, kära minnen från vår tid i segelbåt. Mycket båtar inne och vi såg öppet hav söderut mellan öarna.

Från det röda huset åker man med Tjäröbåten 

Ut mot öppet hav men girar man styrbord där borta ser man Tjärö

Nej, det blev ingen Maxi 77 för oss. Vi seglade en Tur 84 från Karlshamn.

Fin rastplats nere vid "vår" hittade plats.

Moabackens naturreservat

 För ett tag sedan såg vi på facebook att någon besökt Moabacken och det lät på beskrivningen som en trevlig plats. Idag med en dm snö, två plusgrader och strålande sol gjorde vi slag i saken.

Den långa rundan som vi tog var enligt gps-en 3100 m men väldigt backig. Sannerligen en naturskön plats och vi ser fram emot våren när boken har små ljusgröna blad och fåglarna sjunger som tokiga.

Väldigt backigt

Gö hamn

 Vi tittar söderut från hamnen timmarna efter snöfallet. Solen finns där och den är så välkommen efter alla dessa dagar.

Nära havet vill jag bo...

 Efter snöfallet kunde vi inte motstå frestelsen att stå på udden vid Gökalv och titta ut över havet någon timme efter att snöfallet dragit förbi. 

Vitt gräs, vita klippor, siluetter av träd och buskar, moln som fortfarande jagar förbi ute över havet och en rejäl dyning efter de senaste dagarnas hårda vindar. 

Heliga kors kyrka Ronneby

 Inte ofta man har en stad i snö att fotografera. Snö föll och kallt blev det och fortfarande idag ligger det vita kvar. Den här bilden är från Söderbro upp mot torget och kyrkan. 

Kyrktornet ser smutsigt ut, men så brukar kalkade vattendränkta ytor uppföra sig. Om jag inte minns fel ska exteriören fräschas upp till sommaren.

Lägg märke till den livliga trafiken.

Silvergruvan i Ronneby Brunnspark

 Sedan 2003 har vi bott i Ronneby. Vi har regelbundet rört oss i Brunnsparken, och sedan 2011 då vi drog oss tillbaka från arbetslivet, har vi flera gånger i veckan vandrat i området. Igår upptäckte vi Barnvagnsleden i den Södra Brunnsparken, som börjar vid Brunnsbadet, 3,5 km. Här har vi aldrig varit.

Alldeles vid början, i Silverberget vid fotbollsplanen ligger gruvingången.

Idag tog jag cykel och kamera för att avkonterfeja denna magnifika öppning i berget. Jag bifogar den informationsskylt som är uppsatt.

Lägg märke till min cykel för att få en aning om storleken.

Gruvhålet är vattenfyllt.

1618 fanns här massor av folk som släpade fram ved, som eldade, som släpade vatten för att  chockavkyla berget så att det sprack. Några släpade förstås bort redan bruten sten. Och så kommer danske kungen för att inspektera!

Helst en timme utomhus i rörelse varje dag.

 Igår cyklade Ulla och jag ned till Ronnebyhamn. Trots att det var ljuvlig medvind dit gick det ovanligt
trögt i motvinden hem.

Idag körde vi bort till Brunnsparken, parkerade vid Bäckahästen, promenerade bort mot tennisbanorna och därefter uppför den förfärliga backen till Trollsjön. Ulla drog snabbt ifrån och vi sågs i hemmets lugna vrå en timme senare. Hon hade gått hela vägen, jag hade kört bil från parkeringen.

Backen från slätten är väldig, men när man väl är uppe väntar en trevlig promenad på någorlunda slät mark och avslutning förstås en väldig nedförsbacke till bilparkeringen.

Vid Fågelsjön vilade jag benen och förundrades över stillheten jämfört med försommarens väldiga fågelkonsert. (Men jag längtar inte efter våren ännu, först vill jag nog se lite snö och höra några stormar ryta i träden.)

Det framgår inte av bilden vilken brant och lång uppförsbacke man måste forcera innan man är uppe på slät mark.

Här vid Fågelsjön finns två bänkar. Jag slogs av hur tyst det var, under försommaren är luften kompakt laddad med fågelsång.

När det brinner i Kalifornien......

 Under sommaren har megabränder rasat i Kalifornien, askmolnen sprider sig över norra halvklotet och ger utomordentligt vackra solnedgångar i Ronneby. Den demokratiskt styrda staten häcklas av president Trump som dessutom hotar med att inte betala ut federalt stöd till återuppbyggnaden.

Allt leder tankarna till Neville Shute´s bok "På stranden" som också filmats med Gregory Peck i huvudrollen som fartygschef på USA:s sista fartyg, en atomubåt. Mänsklighetens sista dagar.

Bilderna tagna från vårt matsalsfönster.